Det räcker med en liten puff på din axel med mulen och att du tar ett steg åt sidan, redan då har hästen börjat ifrågasätta ditt ledarskap.
Tänkte dela med mig av en erfarenhet till er läsare nu. Den handlar om medryttare, ledarskap och att något man tror kommer bli så bra inte blir det.
Lexx har varit en klippa genom alla år. Han har aldrig varit svår i varken hanteringen från marken eller vid ridningen. Speciellt i skogen har han varit lättriden, gått fram överallt och lyssnat otroligt bra. Han blev ju inriden i skogen, antar att det är därför det har varit den mest naturliga och lättaste platsen för honom.
Förra vintern började jag sätta upp lite olika personer på hans rygg, just för att han inte ska bli en enmanshäst. De red både på ridbanan och i skogen på honom. Lexx var helt okej med det, lugn och cool som vanligt liksom. Kände därför inte att det skulle bli några problem att ev. skaffa en medryttare i framtiden.
För ett par månader sedan började jag leta efter just en medryttare då jag kände att jag behövde lite avlastning ett par dagar i veckan. Efter ett tag hittade jag en tjej som var ung, men ändå precis en sån som jag ville ha. En lugn, snäll och mjuk ryttare.
Dock började jag rätt snart märka att Lexx visade sig dominant i hanteringen från marken och försökte ta över ledarskapet, stressade och ville att allt skulle ske i hans tempo. Han stegrade sig när man ledde honom och slog med frambenen mot en. Han blev otroligt frustrerad när man sa till honom och det resulterade i ännu värre vredesutbrott.
I ridningen, ute i skogen, var han väldigt fjantig, tittade på allt möjligt och om man sa till honom att skärpa till sig så stegrade han sig. Galoppen började bli okontrollerbar och han försökte sticka flera gånger. Om man tog i honom blev han frustrerad, slängde sig in i skogen för att där försöka studsa/stegra/bocka av en.
Fick sedan reda på att det var ungefär såhär han hade betett sig i skogen med min medryttare. Hon fick sluta direkt då jag inte ville att det skulle hända något allvarligt. Eller rättare sagt, något allvarligare än det som redan hänt. Det ska ju inte bli farligt för varken oss eller Lexx.
Det räcker tyvärr inte alltid med att ha en snäll och mjuk medryttare. De måste i viss mån även förstå hästens naturliga beteende med ledarskap osv. just för att se när de försöker ta över ledarskapet och bli dominanta så att det kan korrigeras direkt.
Det räcker med en liten puff på din axel med mulen och att du tar ett steg åt sidan, redan då har hästen börjat ifrågasätta ditt ledarskap. När man tränar ledarskapsövningar och hästen går bakom en och följer en tror väldigt många att man är ledaren redan då. Men så är inte alltid fallet...
En flock består av ett ledarsto och en ledarhingst. Vad är då deras uppgifter? Jo, ledarstoet går först och visar vägen samtidigt som ledarhingsten går längst bak i flocken för att hålla utkik efter faror samt att driva hela flocken framåt. Vi människor har uppgiften att vara både ledarstoet och ledarhingsten.
Om du går före och hästen går efter dig, men du går i hästens tempo och hästen driver dig framåt. Vad är det som händer då? Jo, då är hästen ledarhingsten och du är hans flock. Men, du ska ju vara ledarstoet. Hästen ska vara din flock och hästen ska rätta sig efter ditt tempo. Därför är det otroligt viktigt att man inte känner sig överkörd av hästen bakom, hästen ska alltid rätta sig efter ditt tempo. Om det så är väldigt långsamma myrsteg eller stora, snabba elefantkliv du tar. Vi har även fördelen att kunna vara både ledarstoet och ledarhingsten. När vi exempelvis tömkör, då kan man säga att vi är ledarhingsten, istället för ledarstoet som vi är när vi exempelvis leder hästen. Då är det vi som driver hästen framåt, hästen ska rätta sig efter vårat tempo och ändå gå dit vi vill.
Jag tycket att detta är väldigt viktigt att veta, då jag vet många som faktiskt tror att det räcker med att hästen bara håller sig bakom en vid tex. ledarskapsövningar. Att hästen ''bara'' puffar till dig på axeln och är ''gullig'' eller ''bara'' kliar huvudet mot dig eller ''bara'' tycker att allt ska gå i hästens eget tempo.
Detta är det jag tränar efter och tycker funkar bra samt är logiskt. Jag säger inte att alla ska tycka att detta är rätt att göra såhär, eller att alla ska göra såhär. Men det skadar aldrig att dela med sig av sina erfarenheter och de man lärt sig!
Det jag har lärt mig av detta är att Lexx har ett starkare psyke än vad jag någonsin trott och att han aldrig ska behöva ifrågasätta varken mitt eller någon annans ledarskap. Just nu jobbar jag och sliter verkligen med att få tillbaka honom på mattan, både från marken och uppifrån ryggen. Vi gör framsteg hela tiden, men det är ett stort misstag jag har att rätta till. Som tur är har jag underbara och hjälpsamma personer uppe i stallet och både hjälper mig och peppar mig. Utan er hade jag inte orkat.<3