Tankeställare
Jag berättade att jag inte vågar galoppera på tex. ett fält där det lutar lite nedför och att jag helst saktar av till skritt när jag rider i skogen och det kommer en liten nedförsbacke. En till sak jag är lite skraj för är att behöva svänga när man galopperar på ett fält. Jag saktar helst av innan den eventuella svängen. Eller att göra något annat än skritta när det kanske kan finnas en sten mitt på ett fält som Lexx kanske kommer trampa på. Allt detta är för att jag är så rädd för att Lexx ska snubbla och gå omkull, halka och gå omkull och skada sig. Helst av allt hade jag nog velat att allt underlag jag red på skulle vara krattat och genomgått med förstoringsglas PLUS blivit mätt med vattenmått, haha! (Ett litet skämt, men som ändå berättar lite om hur jag är som ryttare. Det finns något i det med tanke på det jag skrev innan, right?)
Då sa mamma något liknande med: Du låter alltså inte din häst visa att han kan. Du litar inte på att han klarar av det. Du håller tillbaka honom. Någon blandning av dessa meningar sa hon, tyvärr kommer jag inte ihåg de exakta orden. Men ni kanske förstår vad hon ville förmedla?
Det hon sa fick mig att tänka till ordentligt. Det klart att Lexx klarar av det! Vad är det jag tvivlar på? Inte på min häst iaf. Jag har ju sett hur han brallar runt i hagen, springer upp och ner för kullarna och branterna och han har ändå klarat sig liksom. Och jag vet att han alltid ställer upp för mig och han är ändp en klippa på att lösa problem själv. Om jag bara skulle sluta spänna mig, sluta oroa mig så mycket och sluta försöka 'hjälpa' honom så skulle det säkert gå jättebra att tex. galoppera på ett fält med lite nedförslutning. Jag måste TRO på min häst, det är allt.
Min mamma är för övrigt inte så hästintresserad. Jovisst, hon tycker de är fina djur att se på och om hon hade fått och kunnat hade hon galopperat över stora ängar i full fart. Hon tycker det ser skithärligt ut! Hon red när hon var väldigt liten, men efter en olycka så slutade hon rida och på den vägen har det vart. Jag undrar verkligen hur både hennes, och mitt, liv hade sett ut idag om hon hade fortsatt med ridningen!
U N D E R L A G O C H T E R R Ä N G ?
' T U F F ' E L L E R ' M E S I G ' ?
Svar: Precis, men många inom ridsporten verkar tyvärr tro att dom är fullärda. Lite trist för det finns mycket kunskap att ta del av.
Jag som ryttare är relativt försiktig, jag vill gärna ha koll på underlaget ect men däremot rider jag ju fälttävlan och är det jag vill satsa på så ja jag är ju inte som dig i alla fall :) jag är lagom försiktig, litar på hästen och sen är det ju hur kul som helst när det går fort och dom får gasa på ordentligt. Det är bara viktigt att tänka på hur man rider i nerförsbacke i högre gångart än skritt, hur man rider an en kurva och vilket underlag man rider på så man kan anpassa ridningen efter det :) men alla är vi olika. Och tack gode gud för det!
Jag är precis som dig, är så jäkla rädd för att gå omkull!
SV: Är bara att mejla dom om du hittar några, vore askul! :D
tack så mycket, din blogg är också väldigt fin :)
sv. ja eller hur! är så sugen på sommar nu :( jätte fin design har du :)
Förstår precis hur du menar! :) Det var bra ord din mamma kom med, tänk bara hur hästar i vilt tillstånd beter sig ;) de springer upp och ner, på platt mark på stenig mark. DIn häst har det i sig :)
sv: Det går såddär, det blir bara en liten ruta med kkryss i :( jag jobbar på det! Länken funkar med inte bilden :P
Det är väl inte fel att vara försiktig, men är man osäker och rädd så känner ju hästen av det.
Svar: Visst är han! :)
Jag är ganska mesig! Avskyr att rida förbi tåget (som av någon anledning ALLTID kommer när vi rider förbi där..) det är nog det värsta jag vet, haha. Saktar alltid av till skritt om det är stenigt eller ojämnt, samma sak i nerförsbackar. Är ganska feg också, men sen är min häst ett fullblod så jag vågar inte utmana ödet liksom då jag vet att hon skulle känna sig utmanad om vi galopperade i full fart över ett fält med dom andra hästarna (hon kanske sticker, bockar eller snubblar..). Kanske skulle våga om ett halvår, men inte just nu iallafall.. Beror nog ganska mycket på vilken häst jag sitter på också, men jag har aldrig varit den där modiga tjejen utan alltid ganska försiktig av mig :)
Fin blogg du har!:)
aah precis, han får gå och ta det lugnt och ha det bra nu helt enkelt. Han kunde ju inte hålals igång för alltid, så det känns bra såhär:)
Sv: Har haft två foderponnyer innan men Flip Flop är min första egna häst :D Jag tycker faktiskt själv att det är konstigt att jag inte ser längre ut. Jag är 161, ganska kort alltså men ändå inte såååå kort :) Hon bär upp mig bra antar jag ^^
Svar: ibland måste man inte provrida för att hitta sin drömponny. Jag hade nog tatt Mach oberoende på hur han var att rida ;D
Jag är exakt som dig, på pricken alltså. Minsta nerförsbacke och jag saktar av. RAK galopp på vägar/ängar och endast vid torrt underlag. Kolla igenom hela ängen först och se om det finns diken eller liknande. Bara skritt i skogen. Jag föredrar att travhoppa om jag nu ska hoppa, och jag har alltid ett starkare bett på ute än på ridbanan. Men sen har jag ju gått omkull, otaliga gånger, och jag har minst sagt blivit fegare med åren. Men men!
sv: Haha,har inte fått några instruktioner om att vara tyst,haha!:P Det funkar jättebra, väldigt skoj men min fantasi måste komma igång lite! Det sitter inte ihop med blogg.se utan är för sig självt!:)
sv: Haha,har inte fått några instruktioner om att vara tyst,haha!:P Det funkar jättebra, väldigt skoj men min fantasi måste komma igång lite! Det sitter inte ihop med blogg.se utan är för sig självt!:)
Är precis som dig fast att jag är fälttävlansryttare! Har alltid tyckt det är lite läskigt att rida på ett fält för jag tror att hästen kommer snubbla/gå omkull eller trampa i ett hål och gå omkull. Samma sak när jag tränar terräng, saktar ner lite när jag ska svänga och tar det lite lugnare i nerförsbackar, även när jag ska hoppa så liksom ser jag det värsta framför mig. Men under terrängen på tävling är det helt annat, då är jag så fokuserad att jag för det mesta inte tänker på det värsta. Kommer inte kunna slita mig från fälttävlan än på ett tag trots att jag är lite rädd då, men älskar ändå sporten och dessutom blir det bättre och bättre ju mer jag rider det! För då lär jag mig ändå att inte vara rädd :)
SV: Ja precis! :D Haha, SO är inte det roligaste ämnet nej...
jag klemar inte bort mina hästar så mycket, dom blir lätt bekväma av sig då och ser sig inte för lika mkt :)
Sv; Asså jag vet inte. men det var så att en kompis fixade bara en header lite snabbt(som vi har haft sen vi startade bloggen) och då tog hon bilder som hon hade själv. och det var dom där. Men snart kommer det en header med hästbilder(och bilder där jag inte ser muppad ut) För jag tycker att jag e asfil och ser så jävla liten ut på bilderna för dom är från jättelängesen. HUr gammal är du? Jag är 13=)
Detta var skrämmande likt min mamma. Hon säger också så mycket kloka saker, trots att hon inte längre rider. Precis som din mamma så slutade hon efter en olycka när hon var ung. Min mamma säger så mycket logiskt som får mig att tänka efter i ridningen liksom. Känner igen mig i dig, är lite skraj för att det ska häda si eller så under ridturen. Men det är många gånger som mamma kommit med ord som fått mig att inse "vad är det jag håller på med???". Även jag har alltid undrat hur det hade varit om hon fortsatte med sitt hästintresse. Så mysigt det hade varit!!
sv: Ja, det är fullkomligt idiotiskt! En sak som jag märkt är återkommande på diverse ridskolor är att de inte lär ut korrekta halvhalter, samt halvhalternas mening. Med tanke på hur stor byggsten halvhalterna är i ridningen är det så oerhört konstigt att man skippar den biten..? Hur ska man rida hästen korrekt utan en bra grund? Aaaah blir så frustrerad, haha!
Tack så jättemycket, det glädjer mig att höra :D Din är verkligen tilltalande också! Kram!
sv: Ja även om bilderna är lite suddiga vore det kul att ha dom! :)
sv: Jo vi brukar få byta schabrak åsånt på hästarna , bara det är rätt storlek och så. Det är kul att matcha massa schabrak och så på hästarna och det är kul att vi får det :D
Så låter det tyvärr lite väl ofta. Jag rider ju islandshäst och där rider vi mer "utmanande". Vi töltar runt på kuperade stigar med stenar, vi töltar i nerförsbacke och vi släpper ut hästarna i kuperade hagar som unghästar just för att de ska lära sig att bli säkra på fötterna.
Min kusin vågar knappt rida efter en stig med stenar i skritt eller trav eftersom hon är rädd för att hästen ska snubbla. Och då tänker jag som din mamma, litar du inte på att din häst ska skada sig?
Självklart finns risken för att det kan hända olyckor, och den risken ökar om man rider i ett kuperat område om man jämför med att rida på en krattad ridplan. Men.. då blir hästen också mer ouppmärksam och kommer få än svårare att rida i skog och mark, lyfta på benen osv i framtiden. Jag tycker du borde rida med lexx i skogen så att han lär sig, det är nu som unghäst som han lär sig som lättast :) Det är svårt att lära en gammal hund att sitta som uttrycket säger :)
jag är så lååååååååååångt ifrån dig man kan komma ;D
vänta bara till våren/sommaren då kommer du inte vilja rida ut med mig längre haha
jag är så lååååååååååångt ifrån dig man kan komma ;D
vänta bara till våren/sommaren då kommer du inte vilja rida ut med mig längre haha
Jag är också den mesiga typen, jag klarar inte av att t. ex. trava nerför en backe utan jag saktar av till skritt så han får skritta nerför.
Men jag tror jag är så rädd för att Grinde är den första hästen som stått mig så nära, och att jag faktiskt (inte för att låta som den som är den, men jag skulle nog göra det) skulle överväga att ta självmord om han försvann ifrån mig. Jag älskar honom helt enkelt för mycket för att han ska tas ifrån mig, han är liksom mitt allt. Så ja, jag är en stor mes ;)
Känner igen det du skrev om, förut (för några år sen) var jag också väldigt mesig och försiktig, jag brukade aldrig galoppera någonstans förutom på ridbanan lite lugnt. Men nu när jag fått egen häst och blivit lite "härdad" av min tok häst så har jag blivit riktigt tuff i ridningen, jag brukar bla. galoppera så fort min häst orkar (och vill) på en äng, barbacka i grimma. Det älskar både jag och min häst.
Jag hatar att rida fort ute haha, kan aldrig släppa helt och bara lite på hästen :( Inte den jag har nu iallafall...kanske min förra häst, men hon är ju som sagt min FÖRRA.. dock står hon kvar i stallet och så, men jag vågar inte riktigt fråga om jag kan rida henne nån gång och så haha. Fegis?
Innerst inne är jag nog som dej egentligen, väldigt försiktig både med mig själv och hästen. Men det försöker jag dölja så gott det går, haha xD
Intressant ämne och något jag egentligen tror att alla skulle behöva tänka till över någongång ibland. Oavsett hur man är som ryttare/person.
Jag är nog en blandning, klart att jag blir lite "rädd" att min häst ska snubbla. Men det är oftast när det är mycket sten eller om det är massa"kullar" i terrängen. Så då tar jag det lite lugnt. Men om det är nån liten nedförsbacke kan han gärna få ha lite fart, men jag jobbar oftast med tölten i dom och då är det inte så farligt :)
Men det handlar om att ha tillit till hästen :)
Bra inlägg! :)
Jag har ingen häst, men jag är inte så orolig av mig. Klart att jag ser till så att hästen jag rider mår bra, men jag litar på att den klarar mer än jag tror.
Jag var väldigt försiktig innan, men insåg att om jag verkligen ska lära mig att rida på känsla så måste jag våga låta mig känna något annat än oro.
Nu för tiden får jag dagligen höra att jag är galen, haha! Mitt motto är "No guts, no glory", och jag antar alla utmaningar jag stöter på!
Jag litar på min häst även om hon är en yster unghäst, och hon bekräftar nästan varje dag att jag gör rätt som gör det =)
Klart du kan lita på Lexx, ni får komma på självförtroendeläger hos mig :) Du kan få ta en tur på terrängbanan med Lina, hon är ju verkligen en ritkigut tiger i terrängen! :)
Hoppas du tyckte att det var OK att jag tipsade om detta inlägget till ponnysanning :)
Jag är väl lite sisådär, rider jag ut saktar jag faktiskt inte av bara för att det är nedför (gäller dock inte i galopp) men galopperar jag på en äng eller så och det kommer en kurva samlar jag bara upp galoppen och hittar en stadighet med balans och fortsätter. Vi brukar säga att hästar måste få vara hästar. Att galoppera på ängar och gå i kuperad mark med många olika typer av underlag och kuperingar är i deras natur och jag tror att de glöms bort för att vi är för fega och tror att hästen ska skada sig.
Och ta inte detta fel men hästar är inte gjorda av porslin det har man ju sett i hagarna när dom brallar runt och råkar smacka till en annan häst med en bakhov och den går 100% ändå.
Jag har alltid fått lära mig att man inte ska trava/galoppera i nedförsbackar. Men jag rider i små, lättare sluttande nedförsbackar utan problem, i både trav och galopp. Är inte så fjollig vad gäller underlag faktist, varierat är bäst! Jag undviker ju dock knöliga ängar/åkrar, för djupt underlag, för hårt osv.
Är väl inte jättemesig, min häst är väldigt stadig på foten. Det är när han "trotsar" som jag blir feg, och av någon anledning kommer han ALLTID på att trotsa när det finns elstaket på bägge sidor. DÅ blir jag feg.
