Jag och Lexx tog ett dressyrpass barbacka på den upprustade ridbanan igårkväll. Det gick så himla bra och i slutet hade jag en helt självgående häst, behövde inte driva någonting utan bara hålla om.<3 Jobbade med små hjälper från början, mycket tempoväxlingar, volter i olika storlekar och serpentinbågar. Jobbade mycket med galoppen på volt för att få honom samlad - fin häst!

Jag är så himla glad över att jag står på Stall Toveryd! Valle och Helena är världens bästa stallägare. Allt i, och kring, stallet sköts noga och behöver man hjälp eller har något önskemål görs allt för att lösa det. Alla andra Toverydare är också helt underbara. Jag har nog aldrig stått i ett sånt glatt och härligt stall innan. Så TACK till alla er därute som gör Stall Toveryd till just Stall Toveryd!<3

H  U  R    U  P  P  L  E  V  E  R    N  I

E  R    S  T  A  L  L  M  I  L  J  Ö  ?

HÄR är en film och en artikel om den kända galoppuppfödaren och tränaren Steve Asmussen och hans sätt att ta sig till toppen i galoppvärlden och vilket pris hans hästar får betala för denna sjuka behandling. Jag tycker alla borde ta sig tiden att titta på denna videon. Hur kan man med att leva med sig själv när man vet att man står bakom så mycket smärta?!

 

Vill mer än gärna höra era åsikter kring det här. Någon som har någon idé om vad man kan göra för att förhindra sånthär? Det FÅR BARA INTE hända.

 

 

Här nedan ser ni ett milt exemplar på hur Lexx och Vips dag i hagen ser ut. De leker med varann nästan hela tiden, och det är hårda tag som gäller.

Många i stallet har sina funderingar över om Lexx och Vip verkligen ska gå tillsammans då de allt som oftast har småsår, söndriga täcken eller avtrampade skor.

Jag har också tänkt den tanken, men när ska hästarna annars få vara hästar? Lexx blir 8år i år och Vip är ett par år äldre. Om de hittat varann och är lika lekfulla vill jag låta dom ha den lyckan tillsammans. De är ju trots allt hästar och flockdjur!(:

Foton tagna av Julia (juliaochluna.blogg.se)

Då de var fulla med humor, färgglada fotobombsinlägg, lite tävlingsresultat här och där, åsiktsinlägg om ifall pastell- eller neonfärger var bäst på någons häst eller vilka hinder som var roligast att hoppa. Inlägg som utstrålade glädje och hur mycket vi faktiskt älskade att vara med våra fyrbenta vänner. Det var mer spralligt och vänligt förr. Om ni förstår vad jag menar?

Nu förtiden är hästbloggarna istället fyllda med åsiktsinlägg som skrivs med mening att såra någon, det handlar bara om vad och vem som är bäst eller värst - på de dåliga sätten. Bilderna utstrålar inte längre värme och glädje, utan istället är de gråa och trista. Inläggen uppfattas mest som desperata och platta.

Visst är det bra med utveckling, men allvaret i dagens inlägg har dödat glädjen i det, tyvärr.

I videon nedan ser ni en uppfinning som ska motverka att hästen sparkar på boxväggen genom att ge hästen en elstöt när den sparkar på den.

 

Jag tycker att det är en otroligt dålig uppfinning som folk som är helt okunniga, bevisligen, om hästar kommit på. En häst som sparkar i boxen försöker oftast tala om något för oss människor och i många fall är det för att den vantrivs. Då är det vår skyldighet att göra allt för att hästen ska trivas. Det betyder INTE att man ska skrämma hästen till att inte sparka eller göra så att hästen inte vågar försöka berätta något för oss som den vantrivs med. På filmen är det ju inte heller riktiga sparkar som visas utan en häst som lyfter och 'skrapar' med frambenet för att den antagligen vill (ha) något. Jag ser ofta hästar som gör så när det är fodring på G eller när de tom. står och äter. Vet inte varför de gör så, men jag ser det inte som ett dåligt beteende iaf.

 

Är det okej att ge en häst elstötar för att få bort ett oönskat beteende?
Själv tycker jag uppfinningen är vidrig.

 

 

Det skulle ju funka att vara med i en ClearRoundklass i en Klubbtävling dock är det svårt att vara med på Klubbtävlingar när man dels inte är medlem i en ridklubb och den närmsta ridklubben anordnar bara Klubbtävlingar för ridskoleekipagen, vilket jag tycker är lite konstigt. Förr vet jag att man kunde vara med på Klubbtävlingar som privatryttare, bara man var medlem.

 

Vissa hästmänniskor ser en häst som 'bara' en häst. En häst man inte ber om att göra något utan en häst som SKA göra som man säger och gör den inte det blir den bestraffad, ofta med piskrapp eller hårda ryck i munnen. Situationen blir ofta stressfylld och det är ofta man ser våld användas pga. människor som inte vet något annat, eller människor som inte vill veta något annat...

 

När man pratar med med vissa hästmänniskor om hästens språk, förståelse, natural horsemanship osv. så säger dom att dom inte är intresserade. MEN VARFÖR?! skriker jag inombords då. De säger att de är nöjda sålänge hästen gör som de säger. Visst, hästen kanske oftast gör som dom säger, men vad händer i en stressad eller farlig situation om Du och Hästen inte har ett band mellan er? Hur ska Du få ett flyktdjur på flera hundra kilo att lita på Dig när situationen redan är ohållbar? Därför tycker jag att det är otroligt viktigt, och nyttigt, att man har ett bra och starkt band mellan sig själv och hästen redan från start, innan det händer något. Att när hästen blir stressad så kan du säga 'Det är lugnt, jag tar hand om detta. Du behöver inte oroa dig'.

 

FELET ligger inte i hästen, FELET ligger i människan. Människan som tror att hon vet bäst. Människan som tycker att hästen är dum så fort den inte gör som hon säger. Människan som inte förstår hur hästen kommunicerar med henne. Människan som är blind.

 

HUR kan man inte vara intresserad av att lära sig mer om dessa fascinerande djur?

HUR kan man inte vilja bli förstådd av hästen?

HUR kan man inte vilja förstå hästen?

HUR kan man vilja att hästen ska bli missförstådd?

HUR kan man vilja att hästen ser en som sin fiende?

HUR kan man vilja använda våld?

Nu har jag ridit barbacka i drygt två månader och det har gett mig så otroligt mycket! Jag och Lexx har kommit mycket närmre varandra, jag har verkligen hittat hans takt i alla gångarter, min balans är tusen gånger bättre än vad den var innan, jag har lärt mig arbeta honom ordentligt i alla gångarter och jag känner mig mycket bekvämare i ridningen än vad jag gjorde innan. Jag har ridit ut på både lugna och fartfyllda uteritter, korta och långa uteritter och ridit underbara dressyrpass i ridhuset.

 

Att rida barbacka har aldrig varit något jag gjort speciellt mycket, kanske för att det har varit så bekvämt att ha en sadel att sitta i, och hitta stöd i. Samtidigt har jag aldrig varit rädd för att rida barbacka men jag har känt att jag inte kunnat arbeta hästen ordentligt och mest studsat runt däruppe på den stackars hästryggen...

 

Hedanefter ska jag rida barbacka minst en gång i veckan, både för min och Lexx skull. Det är så otroligt bra för balansen, för rytmen och inte minst samhörigheten. Jag tycker alla borde lägga in ett barbackapass åtminstonde ett par gånger varje månad. Det ger båda parter så mycket. Sen vet jag att det finns hästar som inte alls diggar att man rider barbacka och det får man ju respektera, såklart.:)

 

En annan positiv grej som har kommit med allt detta är att jag har kunnat börja sitta upp med pall! Något som inte varit möjligt innan då Lexx vart så spänd, rädd och osäker så fort jag ställt mig på en pall eller liknande. Men nu, nu har jag suttit upp från pall tre gånger barbacka och en gång med sadel och han står som ett ljus. Kanske är det just för att vi kommit närmre varandra?

 

 

För oss ryttare är en ridskola en guldgruva, enligt mig. Om man tänker efter, hur många olika hästar rider man som privatryttare med egen häst? Det blir oftast bara sin egen häst, och kanske en till på sin höjd. Som ridskoleryttare har man däremot möjligheten att få lära sig rida på många olika sorters hästar med olika temperament och olika steg osv.

 

Om man bara sitter och åker häst så är det väl klart att det både känns och blir så som jag beskrev i föregående mening. Men bara för det betyder det inte att hästarna gör en perfekt galoppfattning, jobbar korrekt, är rakställd eller böjd på rätt sätt eller gör perfekta hörnpalceringar. Om man faktiskt börjar rida dessa ridskolehästar, då märker man att det är just dom sakerna man måste jobba på. Det är ingenting en ridlärare kan stå i mitten och säga till hästarna att göra.

 

Det jag tycker att ridskolor ska bli bättre på, det är hästhanteringen i sig. Jag tycker att de borde lära ut hästens natur och beteende på teorilektionerna istället för vad delarna på sadeln eller tränset heter. Lära ut hur hästen faktiskt fungerar!

 

Då snackar jag inte om att de ska lära ut att när hästen är arg när de stryker öronen bakåt. Nej, jag snackar om hur många ridskoleelever där ute det är som faktiskt vet vad hästen försöker säga när den gör si och så med sin kropp och VARFÖR den gör si eller så. Vet dom när en häst mår dåligt, är frustrerad eller tex. försöker ta över ledarskapet? Tror inte det är så många om jag ska vara ärlig...

 

Ridskolorna borde lära ut hur känsliga individer hästar faktiskt är, både fysiskt och psykiskt. Man ska inte ska behöva sparka dom i sidorna eller lägga till spöet för att få fram dom. Hästar kan lyssna på så mycket mindre än det, bara man gör rätt och har förståelse för dom. Hästar är inga djur som väljer att vara elaka, de vill vara en till lags. Men för att de ska kunna vara det krävs det att man ger dom rätt signaler, signaler som inte kan missuppfattas och göra det rörigt för dom.

 

Om hästen visar att den är missnöjd i spiltan eller boxen när man kommer in för att tex. borsta eller sadla. Vad får man ofta höra då om man ber om hjälp? 'Säg till honom/henne på skarpen!' eller 'Smäll till honom/henne, så ska hen inte göra.' Istället borde man fundera på varför hästen beter sig så, hur var mitt kroppsspråk när jag gick in till hästen, gjorde jag något i mitt kroppspråk som visade hästen att jag antingen var hotfull eller underlägsen? Hur mår hästen, mår hästen bra, eller är det något fel, något den försöker berätta för oss?

 

Hästar kan inte prata, som vi alla vet, det gör att vi måste lära oss förstå dom och det kroppspråk de använder för att kommunicera med oss. Samma sak med att vi måste lära oss att använda vår kropp på rätt sätt så de förstår oss.

 

Det jag ville komma fram till i en enklare mening i DET HÄR inlägget var precis som Zandra skrev;

Jag skulle kunna välja att bara lägga upp den här bilden

och säga att det gick skitbra på hoppträningen igårkväll...

 

...men jag lägger upp den här bilden med, för det var

väldigt mycket såhär det såg ut.