Lexx har gått själv i sin hage sedan vi flyttade till Toveryd. Jag har alltid velat att han ska ha en hagkompis, men det har inte vart så lätt då alla hästar inte funkar tillsammans, vissa ska gå själva av olika anledningar och vissa har redan en hagkompis.

 

Men nu äntligen har vi släppt ihop stallets gamla herre Clifford med Lexx. Cliffe som han kallas har minsann lite pondus och Lexx märkte rätt fort att det inte är någon idé att ens försöka jävlas med honom. Cliffe är snäll men säger ifrån när någon sätter sig på honom. Ihopsläppet var väldigt odramatiskt och det tog inte lång stund innan de stod och åt harmoniskt ur samma hönät.:D

 

Hur ser det ut i era hagar? Går hästarna en och en eller är det flera stycken tillsammans?

 

I söndags upptäckte jag att Lexx var svullen i vänster bakben. Bestämde mig för att rida ändå för att se om svullnaden gick ner vilket den gjorde. Lexx kändes pigg och fräsch och galoppen har aldrig vart finare!

 

I måndags var han svullen från kotan upp till knäet på samma bakben. När jag säger svullen menar jag ordentligt svullen, inte bara på ett litet område eller ena sidan av benet. Han är liksom jämntjock över alla senorna och det är som en stock hela benet. Han var också varm på höger framben på kotans yttersida ner till ballarna, hoven var också varm. Jag gick en promenad på 20 minuter med honom men benen var helt oförändrade efter.

 

Igår började samma svullnad som på vänster bakben synas på höger bakben. Vänster bakben var oförändrat. Han var fortfarande väldigt varm i höger fram och lite svullnad började synas. Gick en promenad med honom på både grusväg och asfalt, det tog 40 minuter och benen var helt oförändrade efter. Jag bestämde mig för att tvätta benen med Klorhexidinschampo ifall det är några sår jag inte sett som blivit infekterade. Men som jag misstänkte så var benen skadefria. Han är också helt fri från mugg.

 

Idag kom veterinären upp för att kolla på Lexx och en till häst som har samma symptom. Det finns en tredje häst i stallet som också varit svullen i bakbenen och haft feber, men svullnaden gick ner efter ca. fyra dagar och han är nu även feberfri. Lexx var likadan som igår, dock lite mer svullnad i frambenet med inte lika varm.

 

 

Jag fick Metacam utskrivet till Lexx och det ska han nu äta i ett par dagar. Sen är det tydligen bara att vänta ut svullnaden. Om han får hög feber eller om svullnaden blir värre skulle jag ringa igen. Lexx ska vila i ett par veckor nu då jag passar på att ge honom lite 'unghästvila' samtidigt som han ändå måste vila från infektionen, eller vad det nu är. Det har ju trots allt hänt en hel del i hans liv det senaste året. Stallflytt, dressyrträningar och hoppträningar.;)

 

Är det någon av er läsare som känner igen de här symptomen? Skulle vara spännande och lärorikt att höra vad era veterinärer sa om det och hur snabbt det blev bättre.:)

 

Tänkte dela med mig av en erfarenhet till er läsare nu. Den handlar om medryttare, ledarskap och att något man tror kommer bli så bra inte blir det.

 

Lexx har varit en klippa genom alla år. Han har aldrig varit svår i varken hanteringen från marken eller vid ridningen. Speciellt i skogen har han varit lättriden, gått fram överallt och lyssnat otroligt bra. Han blev ju inriden i skogen, antar att det är därför det har varit den mest naturliga och lättaste platsen för honom.

 

Förra vintern började jag sätta upp lite olika personer på hans rygg, just för att han inte ska bli en enmanshäst. De red både på ridbanan och i skogen på honom. Lexx var helt okej med det, lugn och cool som vanligt liksom. Kände därför inte att det skulle bli några problem att ev. skaffa en medryttare i framtiden.

 

För ett par månader sedan började jag leta efter just en medryttare då jag kände att jag behövde lite avlastning ett par dagar i veckan. Efter ett tag hittade jag en tjej som var ung, men ändå precis en sån som jag ville ha. En lugn, snäll och mjuk ryttare.

 

Dock började jag rätt snart märka att Lexx visade sig dominant i hanteringen från marken och försökte ta över ledarskapet, stressade och ville att allt skulle ske i hans tempo. Han stegrade sig när man ledde honom och slog med frambenen mot en. Han blev otroligt frustrerad när man sa till honom och det resulterade i ännu värre vredesutbrott.

 

I ridningen, ute i skogen, var han väldigt fjantig, tittade på allt möjligt och om man sa till honom att skärpa till sig så stegrade han sig. Galoppen började bli okontrollerbar och han försökte sticka flera gånger. Om man tog i honom blev han frustrerad, slängde sig in i skogen för att där försöka studsa/stegra/bocka av en.

 

Fick sedan reda på att det var ungefär såhär han hade betett sig i skogen med min medryttare. Hon fick sluta direkt då jag inte ville att det skulle hända något allvarligt. Eller rättare sagt, något allvarligare än det som redan hänt. Det ska ju inte bli farligt för varken oss eller Lexx.

 

Det räcker tyvärr inte alltid med att ha en snäll och mjuk medryttare. De måste i viss mån även förstå hästens naturliga beteende med ledarskap osv. just för att se när de försöker ta över ledarskapet och bli dominanta så att det kan korrigeras direkt.

Det räcker med en liten puff på din axel med mulen och att du tar ett steg åt sidan, redan då har hästen börjat ifrågasätta ditt ledarskap. När man tränar ledarskapsövningar och hästen går bakom en och följer en tror väldigt många att man är ledaren redan då. Men så är inte alltid fallet...

 

En flock består av ett ledarsto och en ledarhingst. Vad är då deras uppgifter? Jo, ledarstoet går först och visar vägen samtidigt som ledarhingsten går längst bak i flocken för att hålla utkik efter faror samt att driva hela flocken framåt. Vi människor har uppgiften att vara både ledarstoet och ledarhingsten.

 

Om du går före och hästen går efter dig, men du går i hästens tempo och hästen driver dig framåt. Vad är det som händer då? Jo, då är hästen ledarhingsten och du är hans flock. Men, du ska ju vara ledarstoet. Hästen ska vara din flock och hästen ska rätta sig efter ditt tempo. Därför är det otroligt viktigt att man inte känner sig överkörd av hästen bakom, hästen ska alltid rätta sig efter ditt tempo. Om det så är väldigt långsamma myrsteg eller stora, snabba elefantkliv du tar. Vi har även fördelen att kunna vara både ledarstoet och ledarhingsten. När vi exempelvis tömkör, då kan man säga att vi är ledarhingsten, istället för ledarstoet som vi är när vi exempelvis leder hästen. Då är det vi som driver hästen framåt, hästen ska rätta sig efter vårat tempo och ändå gå dit vi vill.

 

Jag tycket att detta är väldigt viktigt att veta, då jag vet många som faktiskt tror att det räcker med att hästen bara håller sig bakom en vid tex. ledarskapsövningar. Att hästen ''bara'' puffar till dig på axeln och är ''gullig'' eller ''bara'' kliar huvudet mot dig eller ''bara'' tycker att allt ska gå i hästens eget tempo.

 

Detta är det jag tränar efter och tycker funkar bra samt är logiskt. Jag säger inte att alla ska tycka att detta är rätt att göra såhär, eller att alla ska göra såhär. Men det skadar aldrig att dela med sig av sina erfarenheter och de man lärt sig!

 

Det jag har lärt mig av detta är att Lexx har ett starkare psyke än vad jag någonsin trott och att han aldrig ska behöva ifrågasätta varken mitt eller någon annans ledarskap. Just nu jobbar jag och sliter verkligen med att få tillbaka honom på mattan, både från marken och uppifrån ryggen. Vi gör framsteg hela tiden, men det är ett stort misstag jag har att rätta till. Som tur är har jag underbara och hjälpsamma personer uppe i stallet och både hjälper mig och peppar mig. Utan er hade jag inte orkat.<3

Eftersom jag har haft så otroligt ont i nacken idag så fick Lexx (nästan) vila. Det jag gjorde var att släppa honom ute på ridbanan så han fick springa av sig all sin överskottsenergi. I början brallade han runt som sjutton, men efter ett litet tag började han tugga och slappna av mer i galoppen för att sedan falla in i en trav som till en början var väldigt spänd och i uppvisningsstuk, men även där började han slappna av efter ett tag. När vi var klara var han riktigt nöjd, lite svettig och gick efter mig runt, runt på ridbanan tuggandes och med sänkt huvud. Han rättades sig efter mitt tempo, om det så var jättelångsamt eller jättesnabbt så höll han sig på avstånd utan att försöka driva mig framåt. Nöjd häst - Nöjd ägare.:)

 

Vad är det som hänt med min nacke då? Jo, för en vecka sedan flög jag av Lexx ute på galopprundan borta vid Klämmestorp. (Ja, han har blivit en riktig liten jävel!) Jag landade på höger axel för att sedan dunka huvudet i marken och sen tillbaka med huvudet upp i luften igen. Det är antagligen en ordentlig vrickning i nacken jag fått. Jag går hos sjukgymnast, knaprar smärtstillande och är sjukskriven, så jag hoppas verkligen att det blir bättre snart! Jag är ju inte döende, det kunde vart mycket värre, men detta är det värsta jag åkt av, så lite synd är det minsann om mig.

 

Jag gissar på att det är en blandning mellan sexårstrots, pälssättning, nytt stall, nya människor samt ett misslyckat försök till att ha medryttare som ligger bakom detta beteende. Det är för det mesta när vi galopperar ute i skogen som detta beteende kommer fram. Han tittar på saker som ligger bredvid stigen och börjar slänga sig fram och tillbaka samt studsa enmassa. När man säger till honom stegrar han sig och allt som oftast kommer det ett bocksprång efter. Han blir milt sagt sur när man säger till honom.

 

Har du varit med om en häst som vart kanonsnäll i alla lägen i flera år för att sedan bara vända och bli för jävlig både i hanteringen från marken och i ridningen, eller bara något av det? Vad berodde det på och vad gjorde du åt saken? Ni läsare får mer än gärna dela med er om era erfarenheter kring detta. Kan kännas skönt att få lite tips samt att känna att man inte är ensam.:)

 

Flera timmar innan fotograferingen började var jag uppe i stallet och ryktade Lexx som aldrig förr. Efter ett par timmar, fyra svanstvättningar, tonvis med pälsglans och många rykttag var jag nöjd. Sluttouchen blev lite olja runt ögon och mule samt knoppar i manen för att få honom se ut som en riktig stjärna.;) 

(Skimmeltips!) Jag tvättade svansen på honom med skimmelschampo från TIB-Horse blandat med Easy White Spray från Verdus, vilket verkligen gjorde susen. För att han skulle ha samma vita färg på halsen (det stället som är mest utsatt för bajs-, kiss-, och lerfläckar när man inte använder halstäcke) som på resten av kroppen så använde jag mig av EWspray (samma som jag använde till svansen). Det är ett superbra medel som man sprayar på det missfärgade stället, låter verkar i en minut och sedan tar man en svamp eller borste och i stort sätt bara borstar bort smutsfläcken. Det behöver inte sköljas ur heller, vilket är ett stort plus på vinterhalvåret.

 

Fotograferingen hölls i ridhuset efter det hade mörknat ute för bästa effekt. Det var helt nedsläckt och det som användes var kamera, lampa, paraply, blixt och en prasselpåse. Jag trodde att Lexx skulle vara livrädd där inne med alla konstiga saker, men icke. Han skötte sig utmärkt! 

 

Det är självklart svårt att ta kort på ett djur, och jag hade mina förväntningar av att Lexx skulle stå med välvd och spänd hals med öronen spetsade framåt. Det blev inte riktigt så, men jag tycker verkligen att hon lyckades fånga Lexx. Precis sån som han är, hans personlighet. Jag är jätteglad över bilderna och har redan pratat med henne om att ta nya, fast utomhus, i sommar.:D

 

Jag fick bilderna på skiva nu i söndags, bara en vecka efter fotograferingen, vilket är toppen. Jag tycker att Emilia var duktig och jag tycker absolut att ni ska gå in och kolla på hennes hemsida här!

 

Vad tycker ni om bilderna, vilka tycker ni om mest/minst och varför? Det skulle vara jätteroligt att få höra andras åsikter också. Skulle ni vilja ha sånna här bilder på era hästar eller föredrar ni vanliga bilder eller hur man ska säga? Om någon har tagit liknande foton på sin häst skulle det vara jätteroligt att se så man kan jämföra lite och bolla idéer.

Lexx står nu uppstallad på Stall Toveryd. Jag flyttade Lexx dit i början av september då jag insåg att jag skulle behöva ridhus i vinter för att kunna hålla igång och träna så mycket som jag faktiskt vill nu.

 

När jag var i stallbytartankar kom samtalet från Toveryds ägare som på beställning. De hade en ledig boxplats och undrade om jag var intresserad, och självklart var jag det! Jag har velat stå där ända sedan jag köpte Lexx, så det var lite av en dröm som gick i uppfyllelse om jag ska vara ärlig.

 

» Innestallet har åtta stycken boxar

» Innestallets hästar har tillgång till stora rasthagar där de går en och en eller två stycken tillsammans

» Det finns fyra lösdrifter (är inte 100% säker, kan vara tre, kan vara fem.)

» Grusad hoppbana

» Sandad dressyrbana

»Nybyggt ridhus med fiberunderlag

» Fina ridvägar

» Nära till Klämmestorp där det finns tre ridhus samt galoppslinga

» Hemsida: www.stalltoveryd.se

 

Det var det, nu vet ni lite hur jag och Lexx har det i dagsläget. Ni får jättegärna komma med frågor om det är något ni undrar över så ska jag svara så gott jag kan!:)

Hoppas jag inte tråkat ut er allt för mycket när jag inte bloggat, har haft fullt upp med både stall och jobb tyvärr.